Låt mig börja tillsammans med ett citat, hämtat ifrån Johan Ludvig Runebergs ”Färik Ståls sägner” där denne låter huvudpersonen på sin ålders höst utbrista ”Jo, därom kan jag ge besked, om herrn därför vill, ty jag fanns med”. Till denna närvaro skall jag återkomma lite senare i denna text.
Debatten om skolan och elevernas allt sämre prestationer äger varit livlig under senare år och nådde nya höjder under den senaste valrörelsen. Om man bemödar sig att se bortom alla övertoner och försök att finna syndabockar sålunda framträder en mångfasetterad foto som föga lämpar sig enkla beskrivningar eller enkla lösningar. Käcka utrop vilket att återförstatliga skolan avslöjar bara en förskräckande historielöshet och brist på fundamentala kunskaper om de processer som format den utbildning vi ser i solens tid. De är inte heller någon bra grund vid vilken man kan bygga kommande reformer.
Eftersom jag haft möjlighet att följa utvecklingen i skolan under dem senaste 50 åren vid nära håll, i olika funktioner, så vi
Kommunaliseringens effekter på den svenska skolan
I start av talet övertog kommunerna ansvaret för skolan ifrån staten. Syftet med reformen var bland annat för att förtydliga arbetsgivaransvaret, underlätta till lärarna att anpassa undervisningen till lokala förhållanden samt hantera de ökade kostnaderna för skolväsendet. Idag, mer än tjugo år efter kommunaliseringens genomförande, har Sveriges fallande resultat i den senaste PISA-undersökningen åter aktualiserat debatten om skolans huvudmannaskap. SNS Utbildningskommission bjuder in till ett samtal ifall vilka effekter kommunaliseringsreformen äger haft på den svenska skolan.
Medverkande
BO JANSSON, förbundsordförande, Lärarnas Riksförbund ERIK LAKOMAA, vetenskapsman, Handelshögskolan i Stockholm LEIF LEWIN, professor emeritus, Uppsala universitet och regeringens särskilda utredare MARIA STOCKHAUS, ordförande i SKL:s utbildningsberedning samt skolkommunalråd (M), Sollentuna