Glatt ville jag min drömda på händerna bära genom

(intro)​

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida medan stjärnorna vandra samt nätterna går jag avvaktar på en kvinna ifrån färdvägar vida, den älskade den käraste med ögon blå

Jag tänkte mig ett vandrande snöhöljd blomma, jag har drömt om en skälvande gäckande skratt samt jag trodde jag såg den mest älskade anlända genom skogen över heden en snötung natt

Jag trodde jag såg den maximalt älskade komma genom trädbevuxet område över heden en snötung natt

Glatt ville jag min drömda på händerna bära, genom snåren dit försvunnen där min koja står och höja jag en jublande rop mot ett kär välkommen du såsom väntats i ensamma år

och höja ett jublande rop mot den kära mottagen du som väntats inom ensamma år

(Mellanspel)

jag väntar nära min mila medan timmarna rida medan skogarna sjunga och skyarna går jag väntar på en vandrerska från färdväga vida den käraste den käraste tillsammans ögon blå

jag väntar vid en kvinna från färdvägar vida den käraste den käraste med ögon blå

Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma,
och drömde om en skälvande, gäckande skratt,
jag trodde jag såg den mest älskade komma
genom skogen, över hedarna ett snötung natt.

Glatt ville jag min drömda på händerna bära
genom snåren dit bort där min koja står,
och höja en jublande rop mot den kära:
Välkommen du, såsom väntats i ensamma år!

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida,
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar vid en vandrerska från färdvägar vida &#;
den älskade, den käraste med ögon blå.

(Dan Andersson)